UPPDATERING SEPTEMBER 2023

Kammarrättens dom har nu kommit. Den gäller kommunens överklagandet av Förvaltningsrättens dom som gav kommunen skyldighet att att sätt in stöd veckans alla nätter utifrån bedömningen att en vaken natt varje vecka ej ligger inom det normala föräldraansvaret för ett barn i aktuell ålder.

I överklagande till kammarrätten angav kommunen helt felaktigt att föräldrarna erbjudits att omfördela de 50 timmarna stöd så de täckte alla nätter men avvisat detta erbjudande.

I sin utredning fann Kammarrätten, precis som vi påpekade, att det inte fanns stöd för detta och därför ej kunde bli ett skäl för att bifalla kommunens överklagande. Men kammarrätten gav ändå kommunen sitt stöd för överklagandet med motiveringen att B tillförsäkras en skälig levnadsnivå med stöd med omfattningen 50 timmar per vecka. Detta utan att domstolen på något sätt i sin dom motiverat vad man stöder sig på vid denna bedömning.

Att kommunen skulle få stöd i Kammarrätten kom inte som en överraskning. Förvaltningsrätterna alla tre instanser ger i så gott som alla mål kommunen sitt fulla stöd. Att enskilda personer får rätt mot kommunen ligger på nivån någon enstaka procent. Och att en dom som gått emot kommunen i förvaltningsrätten bekräftas i kammarrätten är ännu mer sällsynt.

Vi har överklagat kammarrättens dom till Högsta förvaltningsrätten. Men möjligheten att få prövningstillstånd där är ytterst liten. Den ges inte ens om kammarrätten har har dömt fel. Prövningstillstånd ges endast om domstolen bedömer att en prövning är av värde för rättstillämpningen. Utifrån kammarrättens ofullständigt motiverade dom har vi ändå lämnat in en ansökan om prövningstillstånd. Något beslut har dock ännu ej kommit.

Förutom denna rättsliga prövning som alltså ännu ej är avslutad har följande hänt.

Kommunen har i ännu högre grad misslyckats med att rekrytera personal till de nätter som stödet gäller. Det gick så långt att jag gjorde en orosanmälan gentemot kommunen. Men effekten av detta blev enbart att föräldrarna fick ge ytterligare introduktion till ett antal personer som sedan visade att de ej var inresserade eller ej kunde ta uppdraget. Den allvarligaste konsekvensen är att B inte får den kontinuitet i personalkontakt som han behöver i den intima situation som sondmatningen under natten utgör.

En mycket positiv händelse är att B nu börjat skolan och han älskar den. Bildningsförvaltningen ger i kontrast till omsorgsförvaltningen ett mycket positivt stöd. Han gick tidigare på en privat förskola med en assistent som han nu fått behålla i grundskolan.

Det som sker i det här ärendet är bara en av många mycket allvarligt effekter av den kaotiska situation som nu råder inom kommunens socialförvaltning. Jag har genom att under många vara företrädare för en funktionshinderorganisation fått en djup insyn i socialtjänsten arbete och har gång på gång tvingats lämna klagomål på hur ärenden hanterats. Utan att detta, precis som i detta ärende fått någon märkbar effekt.

Det har länge rått en helt oacceptabel omsättning av personal inom kommunens socialtjänst. Min bedömning är att det nu är dags att granska de chefer och handläggare som suttit kvar på sina tjänster i många år.

Hur påverkar de den sociala miljön och utifrån vilka grundläggande värderingar präglar de socialtjänstens arbete? Som anställd av kommunen har man den svåra uppgiften att vara lojal mot sina chefer och kommunen som organisation och samtidigt stå upp för kommunmedborgarna som man ju är anställd för.

Min erfarenhet är att många av dagens chefer och handläggare inte klarar av denna balans utan ser medborgarnas krav på bistånd hudsakligen som en börda som bör minskas så mycket som möjligt.

Det här situationen får särskilt stora effekter när det handlar om kommunens biståndsenhet som utreder och ger politkerna förslag till beslut om olika former av hjälp och stöd. Här handlar det om kontakter med kommuninvånare som av olika skäl befinner sig i en svår situation och som enligt vår lagstiftninmg och kommunens policy har rätt att kräva kommunens stöd.

Personalomsättning har varit extremt stor vid denna enhetet de senast åren. Och idag finns enast en anställd biståndsbedömare. En person som för 8 år sedan omplacerades till denna befattning efter att som enhetschef inom LSS-boenden helt misslyckats i sin roll på grund av brier i kommunikationen med enhetens personal, de boende och deras företrädare.

Jag har på när håll upplevt hur hon i rollen som biståndsbedömare hamnat i konflikt med flertalet av de biståndssökande som till slut inte orkat ha kontakt med henne längre, Det är skälet att jag känt mig tvingad att ställa upp som ombud för några av dem.

Konflikterna utmynnar mycket ofta i att de biståndsökande i deperation följt hennes råd att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Som utifrån förvaltningsrätternas väl kända policy så gott som alltid ger enn dom till kommunens fördel.

Av omsorgssstyrelsens protokoll framgår att kommunen varje månad redovisar ett stort antal domar från förvaltningsrätten i Falun. Och jag har hört både politker och höga chefer uttrycka stolthet över att kommunen så gott som aldig förlorar ett mål. Vilket alltså utgör en "vinst" mot en av kommunens medborgare. Något som även tolkas som en tecken på hur skicklig den nämnda biståndshandäggaren är i att värja sig mot medborgarnas krav. Jag har läst åtskilliga av hennes utredningar och kan konstatera att dessa "vinster" tillkomit trots stora brister i hennes utredningar.

Hedemora kommun har i förhållande till kommunens storlek ett mycket stort antal biståndsärenden som går till domstol. Sedan den nya förvaltningslagen med mycket tydlig inriktning mot lokalt samråd trädde i kraft år 2017 ses i deflesta andra kommuner ett ärende som äverlämnas till domstol som mer eller mindre ett misslyckande.

Men i Hedemora kommun gäller inte detta, snarare det motsatta. Detta ser jag som ett mycket allvarligt systemfel i socialtjänstens arbetsformer som bör åtgärdas omedelbart. Ett gott förhållandet mellan kommunen och medborgarna är grundstenen i den kommunala demokratin.