Ett av de grundläggande skälen till denna blogg är den gamla sanningen att om man skall göra en dumhet skall den vara så stor att ingen kan tro att det som beskrivs kan vara sant. Och det har kommunen verkligen lyckats med i det här ärendet. Där kommunen bland annat anser att det ligger helt inom det normala föräldraansvaret att stödja ett femårigt barn som har behov av sondmatning var tredje timme dygnet runt samt en kontinuerlig tillsyn av blodsockernivån hela dygnet.

Nu har kommunen vidtagit ytterligare en åtgärd på denna närmast absurda nivå.

I sin överklagan till kammarrätten påstår kommunen att föräldrarna själva valt att vara vakna en natt i veckan för att få sovmorgon lördagar och söndag!

Ett påstående som givetvis är fullkomligt galet.

Föräldrarna är ju tvungna att ansöka om stöd var sjätte månad och varje gång har deras ansökan gällt att slippa vara vakna en natt varje vecka. Och vid varje ansökningstillfälle skriver kommunen tydligt att antalet timmar satts just för att räcka till sex nätter i veckan. Och föräldrarna har fler gånger även överklagat till förvaltningsrätten. Och då, liksom vid det senaste tillfället, har kommunen inte på något sätt antytt att föräldrarna själva valt en vaken natt.

Men nu presenterar man detta påstående för första gången i sin överklagan till kammarrätten. Och det gör man givetvis för att påverka kammarrätten att ge prövningstillstånd och därmed ompröva den dom som kommunen förlorade i förvaltningsrätten.

Huruvida kammarrätten tagit intryck av detta eller ej är svårt att bedöma. Kammarrättens uppgift i detta läge är att avgöra om det finns anledning att tvivla på att förvaltningsrätten dömt rätt. Och för att bedöma detta granskar man noga både domen och de handlingar parterna lämnat in.

För kommunen har överklagandet i alla fall lett till det man sannolikt prioriterat högt. Att spara pengar och tvinga föräldrarna att vara vakna ytterligare en tid.

I kommunens överklagan skriver man även: "Omsorgsnämndens myndighetsutskott kvarstår i sin bedömning att avlösning 50 timmar i veckan bör anses som skälig levnadsnivå".

Hur kom man fram till just 50 timmar? Om man läser utredningen inför beslutet om neddragningen finner man denna godtyckliga bedömning helt utan stöd i lagstiftning eller myndighetsuttalanden :

"Gällande tillsyn nattetid bedömer vi att detta går utöver normalt föräldraansvar vid sex nätter per vecka mellan 24.00 och 06, vilket betyder sex timmar per natt och totalt 36 timmar för sex nätter per vecka."

Till detta lades stöd för matning 2 timmar per dag, 14 timmar. Vilket tillsammans ger ger 50 timmar.

Det är givetvis i praktiken inte möjligt för kommunen att bemanna ett stöd gällande matning dagtid med några timmars intervall. Därför lades dessa timmar i anslutning till stödet nattetid. Och det var i det sammanhanget som föräldrarna vädjade om att några av dessa 14 timmar skulle förlänga nattvilan på morgonen lördagar och söndagar. Därav det helt orimliga påståendet om att prioritera sovmorgon före nattvila.

Men så här skriver kommunen i sin överklagan:

"Idag har familjen valt att fördela timmarna enligt följande: vardagar 23.00-06.30 och helgerna 23-08.30. Föräldrarna har valt att fördela timmarna på så vis för att kunna ha sovmorgon varje lördag och söndag och kan i och med detta inte använda timmarna till en sjunde natt."

Någon sådan valsituation har aldrig funnits. Och vem skulle göra ett sådant helt osannolikt val?

50 timmar i veckan räcker ej heller för att ge en skälig nattvila. Varje kväll och morgon krävs tid för kommunikation mellan föräldrarna och personalen om den aktuella situationen vilket tar ungefär en kvart vid varje tillfälle. Vilket ger 3,5 timma per vecka. Om ett minimum för en rimlig nattvila sätts till 8 timmar ger detta 56 timmar plus 3,5. Vilket innebär c:a 60 timmar per vecka.

Och det är denna nivå av stöd som föräldrarna gång på gång begär vid de ansökningar de tvingas göra var sjätte månad. Men som ständigt avvisas med motiveringen: "Den sjunde nattten bedöms att föräldrarna ska kunna avlasta varandra. Bedömningen grundar sig även på att bägge föräldrarna har ett gemensamt ansvar."

Det här ärendet handlar om ett föräldrapar som lever i en mycket svår och pressad situation med ett barn med en synnerligen allvarlig obotlig sjukdom. De har har genom ett fullständigt godtyckligt beslut helt utan stöd i vår lagstiftning i snart tre år tvingats vara vakna en hel natt varje vecka. Och detta för att bland annat utföra sondmatning som enligt lag ligger utanför det normala föräldraansvaret. Och därmed helt otvetydigt är kommunens ansvar.

Familjen har med all rätt känt sig motarbetad och ifrågasatt av kommunen under denna tid. Och så kommer nu detta: Att kommunen på fullt allvar hävdar att de själva gjort det helt orimliga valet att vara vakna en natt varje vecka för att få sovmorgon under veckosluten.

Är det så här vi vill att Hedemora kommun tar sitt samhällsansvar för att ge den trygghet som kommuninvånare med extra behov har rätt till?
Givetvis inte!
Det här visar inte bara en brist på kompetens utan även ett agerande med en närmast osannolik brist på medkänsla och empati.

Vem tar ansvar för det som hänt och som nu pågår?
Formellt är det våra politiker i omsorgsstyrelsens myndighetsutskott som tar besluten. Men de det är tjänstemän vid omsorgsnämndens myndighetsutskott som ger förslag till beslut som i praktiken ytterst sällan ändras av vår folkvalda representanter.

Nu inväntar vi kammarrättens dom. Men oavsett hur den blir kommer kommunens hantering av det här ärendet med all sannolikhet fortsatt kräva en noggrann granskning.