Det finns en lång rad lagar som styr kommunernas verksamhet och i det här avsnittet kommer jag att ta upp delar som har betydelse när man granskar hur Hedemora kommun hanterat detta ärende. I förra avsnittet behandlades föräldrabalken med dess formuleringar av föräldrars ansvar för sina barn. I detta avsnitt kommer b l a paragrafer ur Kommunallagen (2017:725) och Förvaltningslagen (2017:900) att redovisas.

En av våra grundlagar, regeringsformen utgör även ett mycket viktigt styrdokument för myndigheter. 1 kap 9 § om allas likhet inför lagen innebär att utredande myndigheter skall iaktta objektivitet och inte bara utreda frågor till fördel för det allmänna utan även till fördel för den enskilde. Detta benämns officialprincipen och är vägledande även för domstolar. Till denna princip hänvisas även i Förvaltningslagen 23 §.

Förvaltningslagen

5 § En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk. Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.

I det här ärendet ingrep kommunen i föräldrarnas rätt att sova varje natt och resultatet angavs vara att öka tiden för barnens kontakt med sina föräldrar. Resultatet blev ju det motsatta. Åtgärden var i detta fall mycket långtgående och gav helt orimliga konsekvenser. Och den grundades på utredning som varken var saklig eller opartisk.

Går det att bryta mot en lagparagraf på ett mer fulländat sätt?

32 § Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.

Ett beslut som innebär att man tvingas vara vaken en helt natt varje vecka uppfyller givetvis kravet på att beslutet skall innehålla en klargörande motivering med uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som varit avgörande för myndighetens ställningstagande.

Även här har kommunen gjort ett tydligt lagbrott genom att formulera beslutet så här: ”Att avslå bistånd enligt 4 kap 1 § Socialtjänstlagen i form av fortsatt hjälp i hemmet i form av avlösning med en omfattning som varit hittills, 107 timmar per vecka, då delar av behovet ingår i ett normalt föräldraansvar. Därmed kan behovet tillgodoses genom att föräldrarna tar större ansvar för omvårdnaden om B. Avslagsbeslutet kan överklagas, se nedan. Att bevilja bistånd enligt 4 kap 1 § Socialtjänstlagen i form av fortsatt hjälp i hemmet i form av avlösning med 50 timmar per vecka fr o m 2020-06-24 till och med 2020-12-31.”

Kommunen har i beslutet inte ens angett att förändringen gjorts utifrån en förändrad syn på föräldraansvar. Man har heller inte gjort någon hänvisning till vilka föreskrifter som tillämpats. Även här ett klart lagbrott.

Kommunallagen

2 kap 4 § Kommuner och regioner får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft till nackdel för medlemmarna. Sådana beslut får dock fattas om det finns synnerliga skäl för det.

Kommunen gjorde både en drastisk nedskärning av stödet till familjen och en ny bedömning av normalt föräldraansvar som strider emot detta. Kommunen försöker kringgå detta genom att fatta beslut som endast gäller ett halvt år framåt och med formuleringen ”Beslutet kan vid ändrade förhållanden komma att omprövas om familjens situation förändras”. Men den förändring som gjordes grundades eller motiverades ej av av att familjens situation förändrats, utan enbart av att kommunen ändrat sin syn på normalt föräldraansvar. Det innebär att kommunen därmed brutit mot kommunallagens förbud mot att fatta beslut med tillbakaverkande kraft.

Kommunen har även genom stora brister i hur utredningar gjort brutit mot flera paragrafer i Förvaltningslagen, bland annat § 5 och § 23. Och detta har pågått i många år.

Kommunen har ju nu genom en dom i Förvaltningsrätten tvingats utöka stödet till att omfatta alla veckans nätter. Varför då göra denna tillbakablick?

Min motivering att jag är orolig för kommunens agerande både i detta ärende och andra fortsatt kommer att präglas av en allvarlig brist på kompetens och respekt för vår lagstiftning

Som långvarig företrädare gentemot kommunen för en funktionshinderorganisation är överraskad och bekymrad över att kommunen plötsligt gör en så ytterst markant ändring av sin policy gentemot kommuninvånare med stora behov av stöd. Jag har märkt samma tendens gentemot föräldrar med stöd enligt LSS-lagen.

Jag har konsekvent skrivit kommunen som den organisation det handlar om. Men allt som kommunen gör utförs ju av människor, politiker och tjänstemän. Besluten i denna form av myndighetsutövning som det här handlar om tas formellt av ledamöter i omsorgsnämndens myndighetsutskott utifrån förslag som ges av utredare vid omsorgsförvaltningens biståndsenhet.

Det är mycket ovanligt att utskottet går ifrån biståndshandläggarens förslag. Det gjorde man ej heller när beslutet om nedskärningen togs.

I praktiken är det tjänstemännen, biståndsbedömarna som styr kommunens biståndsbeslut och därmed har ett stort ansvar för hur kommunens policy förverkligas. Utredningarna undertecknas normalt av en av biståndsbedömarna som på så sätt tar sitt ansvar för utredningen och det förslag till beslut som presenteras.

När det gäller den utredning som låg till grund för nedskärningen är även den underskriven av en biståndsbedömare 2020–05-07. Men här framträder något jag inte sett tidigare. I utredningen poängteras att det inte är enbart undertecknaren som skrivit utredningen. Och i stort sett alla citat nedan återkommer sedan i kommande utredningar som gjorts av en biståndsbedömare som efter att i två år misslyckats som enhetschef vid kommunens LSS- boenden omplacerades till biståndsbedömare år 2015. I likhet med att jag skriver B som i barn istället för barnets riktiga namn kommer jag benämna denna biståndsbedömare O som i omplacerad.

”I denna utredning har vi på biståndsenheten närmare sett över föräldraansvaret som X och X har” ......... ”Biståndsenheten ifrågasätter inte att att B är ett barn som har behov av extra omsorg....” ”Biståndsenhetens bedömning är att B inte är berättigad till hjälp i hemmet i samma omfattning som hittills varit.....” ”Utöver normalt föräldraansvar har vi bedömt när det gäller maten att förberedelse och efterarbete ingår i normalt föräldraansvar....” ”Gällande tillsyn nattetid bedömer vi att detta går utöver normalt föräldraansvar sex nätter per vecka mellan 24 och 06, vilket betyder sex timmar per natt och totalt 36 timmar för sex nätter per vecka......”

Den biståndsbedömare som skrivit under utredningen har även gjort tidigare utredningar rörande B utifrån en helt annan attityd till familjen. I den utredning som gällde perioden före neddragningen skrev hon bl a ”Hur B mår idag, hur han utvecklats och hur hans behov ser ut har inte plats i en utredning inom Biståndsenheten. Med ett så litet barn som B behövs den kompetens som finns inom socialtjänstens Barn- och ungdomsenhet”

Den biståndsbedömare som uppenbart ej själv fick utforma sin utredning slutade en kort tid därefter. Hon avslutade sin tjänst vid biståndsenheten en kort tid efter denna utredning som hon uppenbart ej själv fick utforma.

Håller med om hennes bedömning, och har trots frågor inte fått något klargörande svar. Möjligen är en av förklaringarna att biståndsbedömare O som en av sina första åtgärder i ärendet gjorde en orosanmälan gällande B trots kommunalt stöd dygnet runt.

I min roll som företrädare för FUB har jag en långvarig erfarenhet av samspelet mellan de biståndssökande och kommunen. Och kommunens representant när det gäller LSS-lagen har i stort sett alltid varit O sedan hen tillträdde. Och man kan konstatera att hen i nästan samtliga fall förr eller senare hamnat i konflikt med de biståndssökande föräldrarna.