För den som inte är van att läsa sådana här dokument kan det kanske vara på sin plats med en del förtydliganden.
Domen presenteras i första avsnittet FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE.
”Förvaltningsrätten bifaller överklagandet på så sätt att (namn) beviljas bistånd i form av avlösning i hemmet med ytterligare en natt per vecka.”
"Förvaltningsrätten avvisar övriga yrkanden.”
I det sista avsnittet SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET framgår att förvaltningsrätten bedömer
- att det inte faller inom normalt föräldraansvar för vårdnadshavare för ett barn i (namn)s ålder att tvingas vara vaken en natt i veckan.
- att (namn) utöver redan beviljad omfattning, är i behov av ytterligare en natts avlösning för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
- att det ankommer omsorgsstyrelsen att verkställa denna dom och beräkna omfattningen av biståndet.
En viktig del i detta avsnitt är även att domstolen ger den juridiska bakgrunden till stöd i form av lösning.
Enligt 5 kap 10 § Sol, ska socialnämnden erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stöder en närstående som har funktionshinder.
Domstolen ger även en definition av avlösning
Avlösning är en insats som syftar till att ge stöd för en anhörig som vårdar eller stödjer en närstående så att den anhörige får tid för sig själv. Den anhörige kan t.ex. ha behov av avlösning han eller hon arbetar eller i samband med en semesterresa. Stödet kan även ges kontinuerligt och löpande på grund av att den anhörige har behov av att vila.
Insatsen bör kunna ges både som en regelbunden insats och i situationer som inte kan förutses.
Domstolens uppgift i det här målet är att ta ställning till två motsatta uppfattningar om huruvida B:s stöd skall innefatta veckans alla nätter eller ej.
Det ligger därför i båda parters intresse att övertyga domaren att man har rätt och att motpartens uppfattning är felaktig och ej har stöd i lagstiftningen. I avsnittet BAKGRUND OCH YRKANDE M.M. ger domstolen en sammanfattning av hur vi argumenterat mot kommunens beslut. Kommunen har valt att avstå från sin rätt att argumentera mot det vi anfört och att ge stöd för sin egen ståndpunkt.
Av detta skäl avslutas detta avsnitt endast med orden ”Omsorgsnämnden vidhåller sitt beslut.”
En möjlig förklaring till detta är helt enkelt att kommunen insett att man ej har några giltiga argument för sin ståndpunkt.
Ett beslut i Förvaltningsdomstolen kan även överklagas och i domstolens dokumentation finns information om möjligheten att överklaga till högre instans Kammarrätten. Detta kan göras inom tre veckor efter domens datum. Kammarrätten tar dock först ställning till om målet skall ges prövningstillstånd genom att uppfylla något av fyra olika kriterier.
Den här tiden med möjlighet till överklagan av domen medför att domstolens dom får laga kraft, börja gälla, tre veckor efter domens datum om ingen överklagan görs.
I det här målet är detta datum 23-05-10.
Enligt en av förvaltningens chefer kommer omsorgsstyrelsens myndighetsutskott att ta ställning till om man skall överklaga vid sitt sammanträde den 9/10, d v s dagen innan överklagningstiden går ut. Man kan nog med stor säkerhet påstå att kommunen ej kommer att få prövningstillstånd. Inte minst på grund av att man inte ens brytt sig om argumentera mot vårt yrkande vid förhandlingen i Förvaltningsrätten.
Men kommunen kan givetvis ändå göra ett överklagande och på så sätt förskjuta det datum domen får laga kraft tills man fått kammarrättens besked om att man ej fått prövningstillstånd. Och därmed spara utgifterna för personal ett antal nätter.
En överklagan till Förvaltningsrätten skall först skickas till kommunen som på så sätt först har möjlighet att ompröva sin ståndpunkt. I det här fallet väntade kommunen en hel månad innan man skickade iväg vår överklagan till Förvaltningsrätten.
Det är mycket ovanligt att en enskild person får rätt mot kommunen i ett mål i Förvaltningsdomstolen. Skälet till detta är de som dömer förväntar sig att de utredningar som kommunerna presenterar uppfyller de höga krav på saklighet och opartiskhet som ställs vid myndighetsutövning. Granskningen av det här ärendet har dock visat att dessa förväntningar inte alltid uppfylls.
Jag har hört många i kommunen uttrycka sin stolthet över att man "vinner" så många mål mot kommunmedborgare i Förvaltningsdomstolen. Det blir därför mycket viktigt att bevaka hur kommunen kommer att agera framöver. Det är ju en situation som man har mycket liten erfarenhet av.