Kopia: Generaldirektör Dan Eliasson,
2011-03-01
Fredrik Beijer
Migrationsverket
Svar på : Ditt brev av den 1 februari 2011 – Dnr. 6-644409
Mirjeta har inget skyddsbehov i lagens mening. Hon är född i Sverige men lever nu under ständigt dödshot i det land dit hon skickats utifrån sin mammas medborgarskap.
Detta åskådliggör på ett mycket tydligt sätt den utsatta situation barn kan råka i under asylprocessen.
Hon är ett litet barn, har en svår sjukdom och är född i Sverige. Alla dess är tre faktorer som enligt svensk lagstiftning och internationella konventioner skall beaktas vid prövning utifrån begreppet synnerligen ömmande omständigheter.
För Mirjeta gäller ytterligare synnerligen allvarliga omständigheter. Hon föddes med ryggmärgsbråck och fick omedelbart efter födelsen en shunt inopererad för att reglera vätskeflödet till hjärnan. En nödvändig och livsupphållande åtgärd utifrån den hydrocephalos som utvecklades som en följd av ryggmärgsbråcket.
Operationen var komplicerad, men man lyckades rädda hennes liv med hjälp av en reglerbar shunt som idag är standard inom svensk sjukvård.
Hon finns idag i Kosovo där utrustning och kompetens kring denna typ av shunt ej finns idag. Detta har dokumenterats dels genom att Mirjeta ej fick den den kontroll av shuntens funktion vid Universitetssjukhuset i Pristina hon sökte och var i akut behov av i samband med en allvarlig inflammation kring shuntröret. Och dels genom att detta förhållande verifierats av leverantören av den aktuell utrustningen (Codman Hakim Programmable shunt, Johnson & Johnson genom dess lokale representant för Balkanområdet i Zagreb).
Att Mirjeta hamnat i denna ytterst allvarliga situation kan med största sannolikhet hänföras till ur rättssäkerhetssynpunkt oacceptabla förhållanden vid Migrationsdomstolens behandling av ärendet och Processförvaltningsenhetens agerande efter domen.
I domstolens motivering beskrivs sjukdomen hydrocephalos på ett helt felaktigt sätt och trots upprepade påpekande om detta och vädjanden om att medicinskt sakkunnig skulle granska de medicinska faktorerna har Processförvaltningsenheten lämnat detta helt utan beaktande.
Hydrocepahlus är ingen ”relativt vanlig hjärnmissbildning i Kosovo” för vilken ”det finns vård att tillgå som i allmänhet är gratis” som skrivs i Migrationsdomstolens domskäl.
Hydrocephalus innebär att man under hela sitt liv är i behov av en fungerande shunt som reglerar vätsketrycket i hjärnan. Avvikelser i trycket, både uppåt och nedåt innebär stora risker för livshotande hjärnskador. Shuntens funktion måste därför kontrolleras regelbundet och vid tecken på avvikelser krävs ett akut ingripande av läkare med neurokirugisk kompetens. En sådan incident inträffade förra hösten, men Mirjeta rädades denna gång genom ett snabbt ingripande från Barnkliniken i Västerås.
Det har nu gått över ett år sedan Mirjetas shunt kontrollerades och det är synnerligen angeläget att en sådan kontroll nu görs. Inte minst med tanke på den inflammation kring shuntröret hon haft, samt en infektion som sannolikt blev utlöst av denna.
Eftersom detta ej är möjligt att få inom sjukvården i Kosovo idag, även om man skulle ha tillgång till en penningsumma som familjen idag ej disponerar, är den enda rimliga åtgärden att Mirjeta beviljas uppehållstillstånd i Sverige för denna insats.
Med tanke på Mirjeta har försatts i denna situation på grund av faktorer som vid rättslig prövning sannolikt skulle visa att beslutet om utvisning grundats på felaktiga förutsättningar och allvarliga brister i handläggningen bör detta arrangeras på annat sätt än det gängse förfarandet för tidsbegränsat uppehållstillstånd för vård som söks genom landets ambassad.
Mirjeta är för sin överlevnad beroende av närhet till medicinsk vård och kompetens som finns i Sverige, men ej i Kosovo idag.
Utifrån detta vädjar jag för Mirjetas och hennes mycket oroliga och pressade mors skull att migrationsverket snarast beviljar uppehållstillstånd för för en vistelse i Sverige för den aktuella undersökningen och även för en ny prövning av skälen för permanent uppehållstillstånd.
Ett beslut i linje med vad säkerligen de flesta i vårt land skulle se som självklart och i linje med hur vi bör bevaka barns rätt. Och ett positiv exempel på en en myndighet som sätter ett barns situation före sin egen prestige.
Idag pågår en utredning om hanteringen av ”synnerligen ömmande skäl” inom vår asylprocess.
Den kommer att redovisas under våren, något som säkerligen kommer att få stor uppmärksamhet.
Det här är ett ärende som i allra högsta grad är relevant i detta sammanhang.
Mirjetas situation har i mycket hög grad väckt ett engagemang hos allmänheten. Media har visat det stort intresse, det ges regelbunden information på olika typer av webbplatser. Gåvor har skänkts till henne och familjen, pengar har samlats in som nu räcker för att betala resan till Sverige mm.
Som familjens ombud har jag kontinuerlig kontakt med Mirjetas mor i Kosovo samt hennes släktingar som alla bor här i Sverige. Situation blir mer och mer pressande och påfrestande och det är min övertygelse att Mirjeta och hennes närmaste på något sätt kommer att ta sig till Sverige.
Kommer det att ske i harmoni med våra myndigheters agerande, eller skall vi inför medias ögon få se Mirjeta skickas tillbaka genom polisens försorg?
Anders Bond
Ombud för Mirjeta, hennes mor och syskon.