Mamma Drita har sökt vård vid Universitetssjukhuset i Pristina två gånger för sin allvarligt sjuka dotter. Båda gångerna utan resultat.

Möjligtvis är chansen denna gång något större när hon nu åker dit i igen med UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation som dörröppnare.

I fredags fick jag kontakt med UNICEF i Kosovo som lovade att se vad man kunde göra.

Idag fick jag besked om att man kontaktat ledningen för sjukhuset som nu förklarade att det finns vård och att Mirjeta är välkommen. Man lovade från UNICEF:s sida att hjälpa till med kontakterna med sjukhuset.

Vi får verkligen hoppas att man åtminstone har möjligheter att lindra Mirjetas plågor och att förebygga ytterligare komplikationer den här gången.

Från sjukhuset sida ursäktade man sig med att man upplevde att de inte ville ha hjälp utan ville komma till Sverige i stället!!

Drita var med om en liknande situation när hon förra sommaren bröt samman och hamnade i en flera månader lång sjukdomsperiod. En överläkare vid den psykiatriska klinik hon då skjutsades till var ytterst motvillig till att ge vård då han ansåg att hon bara gjorde sig till för att slippa utvisning.

Tillgång till vård kan definieras på olika sätt. För de enskilda vårdsökande handlar det naturligtvis om att just de får den vård som deras sjukdom kräver.

Migrationsverket definierar på ett annat sätt: Om det bara finns en teoretisk möjligt,att man med hjälp av stora summor pengar, och/eller de rätta kontakterna kan få tag i en kompetent läkare, då finns denna typ av vård i landet. Även om man vet att de enskilda personer man utreder aldrig kommer i närheten av den.