Det handlar om en ung mor i Kosovo med tre små barn som för två år sedan, då hon var gravid med sitt fjärde barn fick psykiska problem. Hon fick då hjälp med att ta sig till Sverige för att få stöd av sina släktingar som alla - föräldrar, syskon och fler bor här i Sverige. Kort efter det att hon kom till Sverige födde hon sitt barn, en flicka som visade ha det problem med vätskeförsörjningen till hjärnan som kallas hydrocephalus, eller ”vattenskalle”. Flickan, Mirjeta, har fått en shunt inopererad som nu reglerar vätsketrycket. Men hennes hjärna hann bli skadad, det blev komplicerade operationer och hon saknar nu större delen av vänster lillhjärnhalva, som har betydelse framförallt för balans och motorik.

Mirjeta fyller två år om en månad och hon utvecklas mycket fint. Hon är pigg, glad och ger en mycket fin kontakt med omgivningen. Hon kontrolleras medicinskt regelbundet. Hon och mamma D. har fått ett fint stöd av Habiliteringen i Hedemora. Mirjeta har fått flera hjälpmedel som stöd för sin utveckling. Men hon kommer givetvis att kräva mycket av både medicinska och pedagogiska insatser under sitt fortsatta liv.

Mirjeta har tre syskon, en bror som snart fyller 4, och två systrar 5 och 7 år gamla. Mamma D. är nu 26 år.

Vid vistelsen på flyktingförläggningen i Horndal har hon fått stöd från Avesta kommun genom att de båda flickorna gått på dagis och D. fått visst personalstöd i hemmet. Det är naturligtvis mycket jobbigt att vara ensam mor med fyra små barn, varav ett med ett handikapp som kräver extra mycket. Men D. har klarat det på som jag ser det ett imponerande sätt, de tre äldre barnen verkar mycket harmoniska och välutvecklade. Trots att D. fortfande har sviter efter kriget i Kosovo. Vaknar inte sällan på natten med mardrömar. D. har mycket fint stöd, både känslomässigt och praktiskt, från sina föräldrar syskon och andra släktningar som alla bor i Västerås.

Men det riktigt jobbiga för D. är naturligvis vetenskapen om att barnen och hon måste återvända till ett land där de inte har några släktingar eller annat nätverk som stöd. Och till ett patriarkaliskt land där det är mycket svårt att vara ensam kvinna. Och än mer ensam mor. Och där det i princip inte finns varken en fungerande sjukvård eller socialt skyddsnät.