På midsommmarafton kom besked från Europadomstolen att man granskat vår begäran, men ej ansett sig kunna kräva att Sveriga avbryter verkställandet av utvisningen.

Polisen hade aviserat en resa den 29/6 och den kommer alltså att genomföras.

Igår den 28/6 var jag till Västerås och tog avsked av familjen.

Barnen var vid gott mod, tyckte nog det var litet spännande med en flygresa. Drita var givetvis oroad och nedstämd, men ändå i god balans. Vi gjorde tillsammans ett sista besök vid Migrationsverket för att ordna en del formaliteter.

Mirjeta var lika glad och positiv som vanligt. Visade att hon nu kan stå själv riktigt bra, och tycker om att prata med en mjuk och fin röst.

Har varit i kontakt med Röda Korset som ordnar ett mottagande med övernattning de första dygnen i Kosovo. De skall även försöka förmedla kontakt med HandiKos, en internationell frivilligorganisation som ger bra stöd till personer med funktionshinder.

Nu gäller det att hålla tummarna för att Mirjetas shunt inte krånglar igen, som den gjorde förra året.....

Förhoppningsvis står de inte helt ensamma när de kommer tillbaka. Drita har haft kontakt med en släkting till hennes förra sambo som kanske åtminstone den första tiden kan ge dem tak över huvudet.

Det är bara att önska dem lycka till!

Drita och jag kommer att hålla kontakt per telefon och förhoppningsvis på annat sätt om de får en adress.

Som jag tidigare skrivit har utsikterna att få myndigheterna att avbryta den här utvisningen varit närmast obefintliga. Men det har gått att få till en lång period när Mirjeta och de övriga barnen haft det mycket bra.

Och tack vare att familjen fanns här i Sverige i slutet av november i fjol lever Mirjeta i högsta välmåga sedan man på barnkliniken i Västerås justerade hennes shunt när den började krångla. I Kosovo finns idag nästan ingen offentlig sjukvård alls......