Strax före påsk kom beskedet att vår överklagan till Migrationsdomstolen av Migrationsverkets beslut avslagits.

Till stöd anför man två punkter

1.Vi inte åberopat några nya omständigheter som ej var kända vi det lagakraftvunna beslutet i dec. 2008.
2.Att de hinder mot verkställighet som som regleras i 12 kap. 1-3§§ utlänningslagen tar sikte på förhållanden i det land till vilket avvisningen/utvisningen skall verkställas. Vi bedömningen får hänsyn inte tas till klagandens familjeförhållanden, hälsotillstånd och anpassning till Sverige.

Det här beslutet kommer jag att överklaga till Migrationsöverdomstolen.

Punkt 1.
Jag ser det som uppenbart att vi åberopat ny omständigheter i kontakterna med Migrationsverket. Det gäller dels Mirjetas medicinska behov, dels mammans psykiska hälsa och de därmed sammanhängande riskerna för samtliga fyra barn samt den aktuella situationen i Kosovo.

Jag har ifrågasatt Migrationsverket bedömning av dessa frågor i en skrivelse till chefen för processförvaltningsenheten, Anette Bäckström den 2/3. Denna skrivelse har idag den 15/4 ännu ej besvarats.(Fick dock ett mail från Migrationsverket den 19/3 där man beklagade att jag ännu inte fått svar, men att man förbereder ett sådant). Svaret på dessa frågor är rimligen relevanta för en fortsatt prövning av ärendet. Det gäller ju både frågan om kriteriet för ”nya omständigheter” samt även den viktiga frågan om sjukvårdens resurser i Kosovo gentemot Mirjetas behov.

Punkt 2.
Det här är som jag ser det principiellt en mycket viktig fråga som borde ge Migrationsöverdomstolen skäl att bevilja prövningstillstånd av vårt överklagande.
Sverige har skrivit under Europarådets konvention för skydd av mänskliga rättigheterna, och den är numera en del av svensk lagstiftning.
Utlänningslagen 12 kap. 1 § hänvisar till artikel 3 i denna konvention med formuleringen:
Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller - utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara.

Situationen i Kosovo är idag mycket kaotisk. Det råder 50% arbetslöshet och man har 20.000 internflyktingar, sjukvården och sociala trygghetsfunktioner fungerar ytterst bristfälligt. Och framförallt är det samhällets svaga, barn och funktionshindrade som drabbas i allra högsta grad. Kosovo har trots detta utsatts för en mycket stark press från de europeiska länderna att ta tillbaka stora mängder flyktingar utifrån. Man kan påstå att landet utsatts för en utpressningssituation då man och med löfte om ett stöd för ett ingående i Schengengemenskapen har man skrivit avtal med flera europeiska stater, bl.a. Sverige om stor flyktingmottagning.

Utifrån detta kan man hävda att regeringen i Kosovo genom att förbinda sig att ta emot återvändande i långt större antal än man har resurser till skapat en situation som för dem innebär stora risker för att utsättas för en omänsklig eller förnedrande behandling. De synnerligen bristande sjukvårdsresurserna i landet - som bekräftas av Migrationverket i dess landsinformation - är definitivt en sådan faktor som kan ge allvarliga konsekvenser av denna art för enskilda.

Det kan kan därmed inte vara rimligt att avföra alla fakta om en persons hälsotillstånd som irrelevanta när det förutsättningar för prövning enl. 12 kap. 1§, vilket hävdas i Migrationsdomstolens domskäl. Vi får väl se vad Migrationsöverdomstolen domstolen anser om detta om man överhuvud taget anser att man behöver ta ställning till detta.

Europarådet har med anledning av missförhållandena i Kosovo nyligen vädjat till de länder som nu sänder tillbaka flyktingar till Kosovo att avvisningarna stoppas. Vår Migrationsminister har i en intervju förklarat att denna vädjan inte innebär att Sverige avbryter avvisningarna till Kosovo. Men hänvisar till de individuella prövningar som man har rätt att begära.

När jag skickade in mitt överklagande till Migrationsdomstolen (via Migrationsverket) skickade jag även en kopia till Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson tillsammans med ytterligare argumentation och en vädjan för familjen. Fick igår ett svar där han meddelar att han lämnar min skrivelse med kopior till den enhet inom verket som ansvarar för prövning verkställighetshinder i ärendet.

Just nu finns inga formella hinder för polisen att verkställa avvisningen. Men vill ge en eloge till personalen vid den aktuella polisenheten för deras empati och samarbetsvilja med familjen och mig. Om Migrationsöverdomstolen ger prövningstillstånd kan de bevilja inhibition så länge målet pågår.

Om Migrationsöverdomstolen ej medger prövningstillstånd är alla juridiska möjligheter i Sverige uttömda. Och då har man rätt att gå vidare till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.
Och hoppas på att de tar upp ärendet.... och ger oss rätt.