Vid polisens första kontakt med Drita den 18/1 på behandlingshemmet deltog jag som familjens ombud. Med vid mötet var även Dritas far förutom en medarbetare vid behandlingshemmet samt tolk.

Inledningsvis redogjorde polisen för sitt uppdrag från Migrationsverkets att verkställa återresan till Kosovo. Poängterade att polisen inte har några befogenheter att påverka avvisningsbeslutet och man kommer att fortsatta planering och genomförande om inget annat besked kommer från Migrationsverket. .

Någon bokning av flygresa är ännu ej gjord men alla handlingar är skickade till UNMIK i Kosovo. (United Nations Interim Administration Mission in Kosovo), förkortat UNMIK). Ungefär om två veckor uppgavs som trolig tidpunkt. Polisen uppgav att man var medveten om att min senaste skrivelse till Förvaltningsprocessenheten ännu ej besvarats men att detta ej påverkade deras arbete. Framförde att Drita inte skulle ställa några större förhoppningar om ett positivt svar, eftersom flera tidigare inlämnade vädjanden om inhibition avvisats. .

Att Drita i nuläget på intet sätt är kapabel att ta ansvar för sina barn var anledningen till min senaste, ännu obesvarade skrivelse. När Dritas far och jag utvecklade resonemanget kring Dritas nuvarande psykiska hälsotillstånd redogjorde jag även för en konkret händelse som på ett mycket allvarligt sätt hotat ett av barnens liv. .

Det var uppenbart att polisen tog till sig denna uppgift om barnens säkerhet som en synnerligen viktig faktor för den fortsatta planeringen. Polisen välkomnade det faktum att jag en av de närmaste dagarna kommer att komplettera min tidigare skrivelse med konkreta uppgifter kring denna händelse och att det i nuläget inte finns några garantier att det ej kan inträffa igen. .

Den prognos om när den planerade hemresan tidigast kan bli aktuell ändrades under mötet av polisen till c:a 1 månad, Vilket rimligen innebär en tidpunkt det då hunnit komma svar från Migrationsverket på mina skrivelser. .

Den 19/1 skickade jag iväg denna nya skrivelse som även omfattade nya omständigheter kring pappans agerande. Att jag inte tidigare skrivit om dessa uppgifter är att jag bara hört dem i andra hand med diffusa detaljer, nästan som en skröna. Nu kan jag stödja mig på direkta vittnesuppgifter. .

Om det åter kommer ett besked från Migrationsverket att man inte ser några nya skäl för att stoppa avvisningsprocessen kommer vi att befinna i en mycket intressant situation. Det skulle visa att polisen känner större ansvar för barnens säkerhet och hälsa än företrädare för det ämbetsverk som på våra folkvaldas uppdrag skall tolka vår utlänningslag! .

Det pågår ju diskussioner om tillämpningen av begreppet ”synnerligen ömmande skäl” när det gäller barn, Många riksdagsmän har vittnat om att man inte känner igen den lag man stiftat utifrån hur den idag tolkas gentemot barn. Det här ärendet kan väl ett stå som ovanligt tydligt exempel i den debatten.

I samband med att jag deltog i detta möte med polisen i Västerås fick jag en mycket värdefull kontakt, som kan bli till stort stöd om det här ärendet måste föras vidare på något sätt.