Besök den 11/12.

Sedan i tisdags bor nu D. tillsamman med sina barn. Igår gjorde jag ett besök på behandlingshemmet där de bor. Fick några engagerande timmar tillsammans med henne och tre av hennes barn. Samire går ju i skolan nu och hann inte hem innan jag åkte.

Mirjeta var sig lik, och tycktes inte ha några men av det krångel med shuntens funktion som man upptäckte i slutet av förra månaden. D. och jag tog en liten promenad till barnkliniken och såg till att jag kommer att få tillgång till Mirjetas journalhandlingar från den vecka hon låg där för injustering av vätsketrycket.

Även om Migrationsverket är helt ointresserat att sådant ( eftersom ”det finns shuntar och ventiler att köpa på öppna markanden i Kosovo”) så kommer jag att ger ett referat av händelsen i den skrivelse som jag nu sitter och arbetar med.

Blev bjuden på lunch tillsammans med familjen. D, är tyvärr fortfarande mycket avskärmad och deprimerad och visade tydligt att hon fortfarande inte har förmåga att ta ansvar för sina barn. Vi måltiden satt vi på varsin sida av Mirjeta vid bordet, men det blev jag som fick se till att Mirjeta fick den mat och dryck hon behövde. D. är mycket trött och vill helst gå in och lägga sig på rummet och deltar inte i barnens lekar och andra aktiviteter.

Naturligtvis mycket dystert att uppleva.
Men det kompenserades i hög grad av umgänget med barnen. Aven om Mirjeta va trött efter en utfärd på förmiddagen till ett friluftsmuseum, där man fått se grisar, kaniner och andra djur och behövde en liten sovstund efter maten.

Diana och Drilon är nu fem resp. fyra år och talar perfekt svenska. Härliga och positiva ungar som både underhöll mig med sång, visade stolt upp den gran man varit med om att klä. Och lät mig vara med i en lek, där Drilon var så hänsynsfull att han varje gång hjälpte mig till rätt svar……

Vi hade mycket skoj även med min lilla kamera.